söndag 23 mars 2014

Så kan det också vara

Läste serien Baby Blues i tidningen nu på morgonen och den fick mig att fundera. 


Visst är det så att den som skriker högst hörs mest. I ljudstyrka i alla fall. Men vem lyssnar vi mest på? Den som alltid pratar eller den som säger något ibland? Vems ord väger tyngst i debatten? Rösterna inifrån eller utifrån?

Jag pratar mycket. Tänker och tycker högt. Säger min mening, utmanar med frågor och vill få fler att säga sin mening högt. Är det bra? Näe, inte jämt. Andra kanske inte säger sin mening för att jag tar över. Några kanske inte gör sin röst hörd för de väntar på att jag ska säga min och så får den räknas. Jag försöker att inte alltid "prata först". Men jag behöver jobbs vidare ;) 

Samtidigt som jag säger min mening så vill jag ju höra din. Annars kommer varken jag eller du vidare. När jag får tänka högt, får höra dina tankar och funderingar kommer jag vidare i mina egna tankar. 

Jag går utbildning för att bli lokal lärarutbildare. Att handleda en lärarstudent på sin väg ska bli jättespännande! Jag blir hela tiden tvingad att se på min egen undervisning och hur jag är i klassrummet. Jag måste lyssna in en blivande kollegas tankar om hur den ser på situationen. 

Hur tänker du kring det här? Diskutera med mig :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar