torsdag 13 mars 2014

Kille-tjej

Idag observerade jag en kollega i vår kollegacoaching-arbete. Hon hade bett mig fokusera på hur hon bemötte killar och tjejer, om hon såg alla elever och om hon gjorde skillnad på killar och tjejer. Jag var "osynliga-Kristina" för hennes elever och satt och tittade, lyssnade och förde anteckningar. 

Direkt efter min observationslektion skulle jag ha gympa med en av mina klasser. Vi skulle göra en aktivitet som jag kallar 50-banan. Man jobbar i par och springer runt i gympasalen och gör olika uppdrag. Detta var tredje gången vi gjorde aktiviteten i den här gruppen. I måndags fick eleverna para ihop sig själva. Men nu, efter att jag blivit påmind om genusfrågan, bestämde jag att de skulle jobba kille-tjej. Oj, så svårt det var! Fick direkt en egen knäpp på nästan över hur lite jag jobba med detta i min grupper. 

Jag startade lektionen, sa att de skulle para ihop sig kille-tjej. En han frågade en hon om de kunde jobba ihop snabbt och jag berömde och de fick börja. Lite trevande frågade en annan hon en han och de fick också beröm och började aktiviteten. Men sedan var det stopp! Tvärstopp! Tjejer som inte vågade fråga och killar som sa att de vägrade vara med om de inte fick jobba med en kille. Tjejerna blev tystare och tystare samtidigt som killarn visade med hela kroppen och med deras röstesurser hur hemskt det här var.

Efter många om och men kom några till igång och några fick jag para ihop. De flesta paren kom dock över tröskeln och jobbade bra ihop när de väl kom "ur strålkastaren" som var vid lektionsstart. Några par fick jag stötta under aktivitetens gång men när lektionen var slut var de flest ändå med på att det hade varit OK att jobba med en kille/tjej fast kul hade det inte varit ;) 

Min sista lektion var också idrott, samma aktiviter fast med en annan klass. Nu startade jag lektionen på ett helt annat sätt! Eleverna visste också vad som var på G eftersom de hört sina klasskompisar :) Jag inledde med att prata om att man ska kunna jobba med vilken människa som helst. Könet spelar ingen roll, det finns inga kill- eller tjejbaciller, men jag hade märkt att vi behöver träna på att samarbeta med en av motsatt kön. Jag pratade om hur det är på dans, vad nobba betydde, sa hur det skulle fråga och hur man svarade. I den här gruppen var det bara hälften så många tjejer som killar. En kille tyckte att du kunde de väl vara två killar och en tjej per grupp. Jag sa nej, meningen var att en kille och en tjej var ihop. Tjejerna fick i uppdrag att "bjuda upp". Åh, det gick trögt. Vilken kille skulle de fråga? Lite trevande blickar men så kom de igång. Inte alla samma protester och otrevligheter i kroppsspråk eller röster. Men visst var det ovant. 

Till slut var alla igång och lektionen flöt på på ett helt annat sätt den här lektionen jämfört med den förra! Behövde inte stötta ett enda par. Mycket trevligare ton under lektionens gång och jag såg en massa samspel bland mina elever. 

Vad lärde jag mig? 
- instruktionen är viktig
- detta måste vi göra MASSOR 
- jag har låtit barnen bestämma vem de ska jobba med för mycket och det har blivit "bästakompiaval"
- även göra barnen medvetna om min egen lärdom av idag

Vad ska jag förändra?
- ordna med en kortlek eller liknande för att lotta fram arbetskompis 
- inte låta barnen välja själv i samma utsträckning som nu 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar