Den 13 mars skrev jag om genusfällan och hur jag snabbt blev påmind om hur dåligt jag jobbat med just kille-tjej perspektivet i med vem man jobbar. Sedan dess har vi varje gympatimme, två gånger i veckan totalt 100 minuters veckan jobbat inriktat på just att kunna samarbeta med vem som helst. Jag har öppet lottat paren som ska jobba i hop. Medvetet pratat om hur man faktiskt får och inte får bete sig mot sina klasskamrater. Vi har repeterat inför varje lektion, visat ett ok kroppsspråk och ett som inte är ok. Pratat om vad man kan svara när en kompis frågor om vi ska jobba ihop och vad man inte får säga.
Idag startade vi ett nytt arbetsområde i matematiken och som introduktion fick eleverna jobba parvis med att lösa några uppgifter. Jag hade min kortlek med elevernas namn framme, lottade öppet som de sett mig göra på idrotten och så startade vi. Ingen visade faktiskt något negativt med sitt kroppsspråk när de blev ihoplottade och inga taskiga kommentarer fälldes. Framsteg och resultat!
Men nu är det ju inte bara det jag vill. Sen då? När jag nu har en kille/tjej som jag ska jobba med.... I gympasalen har samarbetet fungerat bättre och bättre. Paren löser uppgifterna på olika sätt och aktivitetsnivån hos alla har ökat för varje gång. Det jag nu såg i klassrummet var däremot inte lika. Nu var det svårare att samarbeta, för uppgiften var en annan. Osäkerheten kring matematiken i olika paren slog igenom. Det var svårare att diskutera en lösning och hur de skulle lösa en uppgift jämfört med att springa runt i gympasalen och leta uppdrag att lösa med kroppen. Intressant. Men resultat i hur de reagerade på varandra kan jag se efter 11 dagar!
Nu jobbar jag vidare, i nya hjulspår. Jag kommer att fortsätta lotta ihop samarbetspar både på idrotten och i klassrummet. Nya uppgifter att göra på lektionen, men strukturen kommer att vara densamma. Då kommer nästa fundering. När har mina nya hjulspår blivit gamla hjulspår?
Hur tänker du kring detta? Snälla, fundera med mig kring hur snabbt man kan se resultat och mina tankar i detta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar