Imorgon gör mina elever den första delen av de nationella proven i matematik. Den handlar om självskattning och hur säker eleven känner sig i olika situationer. Det här med att bedöma sin egen förmåga, utvärdera, är något som vi jobbat mycket med. Det ska bli spännande att se hur skattar sig själva och sedan jämföra det med de olika delproven som kommer här efter :)
Precis som ni kunde läsa i <a title="Nationella prov – personlig reflektion @ses1549" href="http://lararavtryck.moobis.se/2014/03/10/nationella-prov-personlig-reflektion-ses1549/">gårdagens inlägg av @ses1549</a> så kan vi som skola se två delar i resultaten. Dels hur vår undervisning är och då titta på resultaten på <em>gruppnivå</em>. Den andra delen är <em>individnivån</em>, hur väl vi lyckats med varje elev. I min kommun, har vi gemensamma träffar där vi går igenom resultat, tar med och går igenom elevers svar för att diskutera bedömningen och diskuterar hur vi jobbat fram till proven och även ger varande tips på hur vi kan jobba vidare. Även på varje skola förs denna diskussion. Det blir en styrka, då hela skolan äger resultatet och får ta det till oss för att utveckla vår undervisning.
<span style="line-height: 1.5em">Tankarna hos oss pedagoger inför den här perioden av nationella prov är många. Hur får vi till de anpassningar vi får göra? Hur ska vi lösa lektionerna när vi ska sitta med några elever i taget på gruppuppgiften? Vem tar hand om resten? Hur ska jag sätta ihop grupperna? Hoppas alla elever håller sig friska! Hur gör vi eleverna förberedda inför provsituationen? Kommer våra elever att klara proven?! Vilka elever kommer att överraska oss i positiv bemärkelse? Vilka bekräftar bilden vi redan har? Tänk om jag har missat någon elev? För som jag skrev innan så är ju även resultaten av proven ett kvitto på hur JAG har undervisat. </span>
Samtidigt som jag känner en oro, så känner jag en förväntan. Vi har ju jobbat stenhårt med elever, satsat på dem för att de ska lyftas den lilla biten som var kvar till målet. Tänk om vi lyckas, eleverna och vi pedagoger. Vilken lycka det skulle vara! För just nu så känns det inte som att vi i skolan lyckats med att få alla elever att nå målen.
Men alla elever ska lyckas i skolan. Hur gör vi då i de nationella proven? Vi får inte göra anpassningar, så att det som ska mätas i proven inte kan mätas. Men när elever inte får använda de hjälpmedel de är vana att jobba med ger vi dem inte möjligheten att lyckas. Här uppkommer ett dilemma. Vi pedagoger får stöd från Skolverket när det gäller <a href="http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/2.5988/anpassa-for-elever-med-funktionsnedsattning-1.144410">elever med funktionsnedsättningar</a> och när det gäller <a href="http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/2.5988/provtillfallet-1.161491">provtillfället </a> Men lätt är det inte!
Men proven är bara EN bit, ett stöd för oss pedagoger att mäta hur väl eleven når målen. Men det är bara siffror. Känslan och omständigheterna, kännedomen om eleverna, att kunna se elevernas <strong>kunskaper </strong>och inte kunskapen i ett specifikt bedömningstillfälle, det är det som gör pedagogen proffesionell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar