Inte säga nej! Delta och dela!

Ibland säger jag Nej bara för att jag tror att det förväntas av mig att jag ska säga Nej. Min grupp som jag jobbar med är en spretig grupp. Det är en åldersblandad klass, åk 2-3, och många individer :) Det sägs ofta att "De behöver det fyrkantiga" och föräldrar tycker att de ska sitta en och en, i varsin bänk och inte två vid ett bord som vi har nu.

När barn kommer och säger:
- Får jag sitta bredvid X och läsa/rita/jobba? Har jag alltid (usch det känns hemskt att skriva det, men jag har det, är ärlig nu) sagt:
- Nej, du ska sitta på din plats! (ja, med ett stark utropstecken efter sig)

Nu läser jag "Nu ler Vygotskij" av Anne-Marie Körling och efter bara 22 sidor slår det mig vad "fel" jag gör. Hon skriver så här Vi kan inte i ena stunden säga att man ska vara kompisar på rasten, för att i klassrummet hindra dem från att lära ihop, skapa fusk av naturligt samarbete och säga nej till dem som spontant hjälper varandra. Det är ju just det jag gör!!

I veckan har jag lärt våra åk 2 elever hur deras skolmail fungerar. Vi har loggat in på datorerna med deras användrarnamn och lösenord, hittat till webbposten (så att de ska kunna kolla mailen hemma också), loggat in igen med användrarnamn och lösenord. Lång procedur och vi gjorden det många gånger, men nu kan de användarnamn och lösenord. Den här gången fick X sitta på den plats hen ville, jag sa inte Nej! Många kompisar satt bredvid varandra och de hjälpte varandra, de visade var kompisen skulle klicka, repeterade vad jag hade sagt, pekade och förklarade!

Det var inte tyst i vårt klassrum! Ljudnivår var ganska hög stundtals, men vilket lärande det var i rummet! Lärande om hur de gjorde för att läsa sin mail och lärande om hur man visar en kompis.

Just det här med att det ska vara tyst i klassrummet är också något som jag funderar mycket på. Jag vet inte om jag tycker att det ska vara tyst i klassrummet.... Det ska vara arbetsro! Men det ska inte vara tyst hela tiden!! Vi ska kunna diskutera, LYSSNA på varandra och komma till tals. Demokrati. Det skriver Anne-Marie också om. Ska läsa vidare om det nu :)

Vill också dela vidare en film. Inte säga Nej, som förälder/lärare/vuxen, till det vår framtid gör i spel och på Internet. Vi ska DELTA i vår framtid.

Twitter #lar1tu3

Åh vad jag tycker om Twitter!!! Det ger mig luft under mina pedagogvingar, fyller mig med nya tankar, ger mig insikt i hur andra har det i sitt jobb, ger MIG insikt i hur jag har det i mitt jobb, ger mig intressant läsning och förändrar mitt sätt att vara fröken när det behövs ändras.

De flesta som jag följer jobbar med högre åldrar än de jag har. Men idag föddes #lar1tu3. Det var en snabb "graviditet", bara några minuter och förlossningen gick utan bedövningsmedel. Det ska bli spännande att se hur många föräldrar lilla #lar1tu3 får men jag hoppas att det blir många, både mammor och pappor.

Lärare stör undervisningen

Lärare stör undervisningen Klicka och läs!!!

En klok pedagog sa till mig i våras exakt det här.

Jag har skrivit om det i mitt Lärartyck.

Bra att bli påmind om det av flera kloka personer.

NU ska skylten upp!

Träden del 2

I veckan hann vi med en supersnabbis till vår park för att titta på träd. Lektionenstiden (40 min) var inte optimal, men vi testade och det gick ganska bra. Vi hann göra det vi skulle, men inte fullt ut som jag tänkt. Nästa gång ska vi jobba vidare med bladet som barnen valde, ta reda på vilka de är och skriva faktatexter om sitt träd.

När lektionen började gick jag kort igenom LPP och att vi den här gången skulle träna på att följa instruktion. Tre frågor hade jag på ett arbetsblad och vi gick igenom dem i klassrummet, sedan gick vi till vår park. Barnen jobbade parvis men båda hade sitt eget arbetsblad.

Jag kände att jag hade mer fokus på det jag hade skrivit i LPP, att bedöma hur de kunde följa instruktioner, eftersom jag faktiskt skrivit in det. Det skrivna sitter kvar.

Det jag märkte var att barnen var lite "skolförstörda". De vågade inte tänka själva. Vågade inte lita på att de förstod, utan frågade för bekräftelse. Det ger mig ytterligare bekräftelse på vad jag behöver jobba med i min grupp. Stärka självkänslan och att DU KAN!